Fakta om Cypern

Språk som talas på Cypern

Officiella språk grekiska och turkiska, men engelska är också vanligt p.g.a. Storbritannien’s närvaro.

Klimat

Cypern har ett mycket behagligt klimat, med varma, torra somrar och milda vintrar, och i genomsnitt 340 soldagar. I augusti är den hetaste månaden med medeltemperaturer från 30°C  till 35°C  och under de kallaste månaderna, januari och februari är medeltemperaturen cirka 10°C till 15°C, med ett vintermedelvärde på 6 timmar dagligen solsken och endast måttligt regn, vilket gör den till en idealisk destination året runt.

Historia

I nio tusen år har Cypern varit en smältgryta av stora civilisationer. Från de neolithiska bosättningarna på norra kusten till egyptiska, persiska, romerska, venetianska, ottomanska och brittiska imperierna. Dess strategiska läge vid korsvägarna i öst och väst har skänkt ön med en rik och färgstark historia som spänner över århundraden. Under dess levande historia har ön besökts av Alexander den store och Rikard I Lejonhjärta, för att nämna några och som har lämnat sina egna unika fotavtryck.

Första bosättarna

För att få en bra känsla av hur allt började, är öns museer väl värda ett besök för deras fascinerande utbud av föremål som upptäcktes i grottorna från 7000 f.Kr när de första invånarna på Cypern sägs ha bosatt sig på ön. Från 3000-700 f.Kr, började Cypern att framstå som ett handelscentrum, med koppargruvor som drogs köpmän från hela Medelhavet. Med nya handelsmöjligheter kom bosättare från Anatolien och Fenicierna, vilket ledde till att ny arkitektur samt keramik och metallverk kom till ön.

Smältgryta av stora civilisationer

Perserna antog för första gången Cypern som bas för sina krig med Grekland år 545 f.Kr som varades fram till 331 f.Kr. Då besegrades Persiska riket av Alexander den store. Egyptens styrde under de närmaste 250 åren – en period som avslutades av Roms invasion av ön år 48 f.Kr. Den romerska riket varade bara några år, som Julius Caesar skänkte ön till sin älskarinna, Cleopatra, som en gåva av kärlek.

Mellan år 100- till 1000 e.Kr kom flera samhällen fram på ön, med muslimska och bysantinska bosättare som befann sig i relativ harmoni – det vill säga fram till 965 e.Kr, då bysantinerna tog full kontroll över ön efter att ha besegrat egyptiska flottan.

Byzantinska riket varade fram till 1200-talet, när kung Rikard Lejonhjärta sålde ön till Guy de Lusignan, en medlem av franska medeltiden. Lusignans, härskade i 300 år, från 1200-talet fram till 1489, då venetianerna antog ön och byggde den historiska Girne slottet, liksom den berömda arkitekturen i Famagusta och Lefkoşa (Nicosia), som är alla väl värda ett besök.

Den ottomanska perioden på Cypern började år 1571 och varade i mer än tre århundraden, under den tiden började de två cypriotiska samhällena, turkiska och grekiska bildas. Det var under de senare åren av ottomanska riket, i ett avtal som daterades 1869, att britterna fick rätt att styra Cypern – varande fram till slutet av första världskriget. Därefter undertecknades Londons och Zürichfördraget för att ge Cypern självständighet som ett partnerskap mellan ön och turkiska och grekiska befolkningen. Garanterna i den nya staten var Storbritannien, Grekland och Turkiet. Men 1963 försvagades relationerna mellan de två samhällena, skilda av språk, kultur och religion, och inbördeskrig slog ut. FN skickade in trupper i ett försök att återställa fred, skapa den gröna linjen, som effektivt delade de två samhällena.

Uppdelning av ön

År 1974, efter 11 år av friktion mellan grekcyprioter och turkcyprioter, ägde ett försök till statskupp rum av grekcypriotiska nationalister och delar av grekiska militärjuntan med målet att uppnå enosis (förening av ön med Grekland). Turkiet, som tillsammans med Grekland och Storbritannien var garantiländer åt Cypern försökte få till en övervakningsstyrka från garantiländerna men Grekland och Storbritannien vägrade delta. Därför använde Turkiet detta som förevändning för att intervenera den norra delen av ön. Med syftet att skydda den turkiska befolkningen. Turkiska trupper kvarstod efter en vapenvila, vilket resulterade i delning av ön.